Gott nytt år!
Äntligen är det nya året här, tog lite pause i bloggande över helgerna men får väl härmed börja igen.
I natt är en jobbig natt, ångesten ligger som en kompakt massa över bröstet.
Vad ska hända nu?
Jag vet inte.
Buden går fortfarande fram och tillbaka gällande tumörerna.
Minns inte om jag skrivit om dem än, det finns tyvärr så mycket att skriva om. Det är tumörerna som är min stora kamp med sjukvården just nu.
Efter fler års bråkande och läkarkontakter fram och tillbaka gällande många olika neurologiska symtom smällde ryggen till i somras.
Först verkade det vara ett diskbråk (åh nej inte en j*vla krämpa till!!) tillslut gjordes en mr-undersökning då det fanns misstanke om akut diskbråk. Dem hittade ingenting på röntgen, allt såg fint ut i ryggen sa läkaren på akuten.... Två veckor senare ringer han upp och berättar något besvärat att dem i eftergrandkningen hittat någon förändring på någon nerv i ländryggen.
Längre fram fick jag veta att det var två tumörer, den ena på nerbruten ner till benet 5 cm lång och 13 mm tjock på bredaste stället. Dånandes på nerven som styr blåsa,kön o.s.v 2 cm och 7 mm bred.
Får veta att det beror på "någon neurologisk sjukdom" men får inte veta vilken, efter det blir remiss skickad till neurokirurgen.
Jättebra tänker jag, så tar dem bort dem och smärtan och allt annat det för med sig försvinner... Sen kommer beskedet, dem tänker inte göra något.
Jag ringer upp och påtalar exakt hur mycket skiten påverkar mig, en ny granskning görs med samma svar som utgång.
Ingen vidare information, ingenting.
Remiss skickas till neurologen som AVVISAR mig och hänvisar till hemortssjukhuset trots att remitterande läkare uttryckligen begär en ny oberoende Bedömmning då något uppenbarligen missades förra gången.
Patientnämden och privat läkare på området anser det som helt orimligt men vad hjälper det mig? Jag sitter ändå här i soffan mitt i natten och kan inte sova för att det känns som jag brutit bäckenbenet.
Med det rör inte läkarna i ryggen som gott sover hemma i sängen.
Det roliga är att INGEN av de personer som anser sig vara specialiserade på dessa problem har träffat mig, Ingen har tittat på hur jag inte får med mig höger ben när jag går, ingen av dem har pratat med mig personligen...
Någon vecka innan jul kissade jag på mig på gymmet, fastän att jag gick på toa innan jag gick in i träningshallen. För varje vikt släppte blåsan lite, det är FÖRNEDRANDE, speciellt om man är 24 år.
Värre än smärtan, och att det är svårt att gå. Värre än att det kryper, bränner, svider och hugger. Värre än allt det är hur deras bemötande totalt bryter ner själen på en.
I natt är en jobbig natt, ångesten ligger som en kompakt massa över bröstet.
Vad ska hända nu?
Jag vet inte.
Buden går fortfarande fram och tillbaka gällande tumörerna.
Minns inte om jag skrivit om dem än, det finns tyvärr så mycket att skriva om. Det är tumörerna som är min stora kamp med sjukvården just nu.
Efter fler års bråkande och läkarkontakter fram och tillbaka gällande många olika neurologiska symtom smällde ryggen till i somras.
Först verkade det vara ett diskbråk (åh nej inte en j*vla krämpa till!!) tillslut gjordes en mr-undersökning då det fanns misstanke om akut diskbråk. Dem hittade ingenting på röntgen, allt såg fint ut i ryggen sa läkaren på akuten.... Två veckor senare ringer han upp och berättar något besvärat att dem i eftergrandkningen hittat någon förändring på någon nerv i ländryggen.
Längre fram fick jag veta att det var två tumörer, den ena på nerbruten ner till benet 5 cm lång och 13 mm tjock på bredaste stället. Dånandes på nerven som styr blåsa,kön o.s.v 2 cm och 7 mm bred.
Får veta att det beror på "någon neurologisk sjukdom" men får inte veta vilken, efter det blir remiss skickad till neurokirurgen.
Jättebra tänker jag, så tar dem bort dem och smärtan och allt annat det för med sig försvinner... Sen kommer beskedet, dem tänker inte göra något.
Jag ringer upp och påtalar exakt hur mycket skiten påverkar mig, en ny granskning görs med samma svar som utgång.
Ingen vidare information, ingenting.
Remiss skickas till neurologen som AVVISAR mig och hänvisar till hemortssjukhuset trots att remitterande läkare uttryckligen begär en ny oberoende Bedömmning då något uppenbarligen missades förra gången.
Patientnämden och privat läkare på området anser det som helt orimligt men vad hjälper det mig? Jag sitter ändå här i soffan mitt i natten och kan inte sova för att det känns som jag brutit bäckenbenet.
Med det rör inte läkarna i ryggen som gott sover hemma i sängen.
Det roliga är att INGEN av de personer som anser sig vara specialiserade på dessa problem har träffat mig, Ingen har tittat på hur jag inte får med mig höger ben när jag går, ingen av dem har pratat med mig personligen...
Någon vecka innan jul kissade jag på mig på gymmet, fastän att jag gick på toa innan jag gick in i träningshallen. För varje vikt släppte blåsan lite, det är FÖRNEDRANDE, speciellt om man är 24 år.
Värre än smärtan, och att det är svårt att gå. Värre än att det kryper, bränner, svider och hugger. Värre än allt det är hur deras bemötande totalt bryter ner själen på en.
