Inte en till blogg om att allt blir bättre...
Jag tänker inte starta ännu en blogg om att livet alltid blir bättre. sådana bloggar behövs, men jag tror att även en blogg som denna är tänkt att bli kan vara till nytta för någon där ute.
Den här bloggen är tänkt att beskriva vardagen som kroniskt sjuk.
Det var en vän till mig som ganska nyligen föreslog att jag skulle starta just en sån här blogg. Dels för min egen skull, att få ur mig allt det där som kväver mig. Dels för mina vänner och anhörigas skull, för att det kanske är lättare för en del att förstå på det här sättet. Dels för att det kanske finns någon annan där ute som har det som jag och som också känner sig ensam och helt ärligt, väldigt rädd.
Om du är en av dem som redan finns i mitt liv, välkommen och tack för att du läser.
Om du är den som har det som jag, jag hoppas att du kanske kan finna stöd i mina ord och i min berättelse.
Till andra som hittar hit, välkommen till min vardag.
Eftersom det här är det första inlägget antar jag att det är rätt läge för en presentation, jag är inte mycket för att beskriva mig själv på det här sättet. Men jag ger det ett försök.
Jag heter Hannah. Jag bor i en liten stad i södra Sverige tillsammans med min hund och ett gäng fiskar. Jag är 24 år och läser egentligen till lärare, just nu är jag sjukskriven och vaken nästan dygnet runt.
jag har för det mesta många järn i elden, har många intressen och är multikreativ. men allt kommer med ett pris.... Varje gång.
jag lever med kronisk värk sedan många år tillbaka men har också många neurologiska besvär. Jag tänker inte gå djupar in på detta nu för då blir det här inlägget alldeles för långt.
jag kommer framöver skriva en del inlägg som är tillbakablickar under min sjukdomstid, en del inlägg kommer att handla om den kamp med sjukvården jag är mitt i just nu, en del inlägg kommer vara rena speglingar av min vardag och hur det som händer påverkar mig.
tack för att du tog ett steg i mina skor.
