ettstegiminaskor.blogg.se

En blogg om vardagen som kroniskt sjuk med flera diagnoser. Lyckan,sorgen och kampen.

Så var det över

Publicerad 2014-01-31 23:16:51 i Allmänt,

Jag är helt usel på att hålla igång bloggandet, jag vet...
Har inte haft ork eller inspiration till att få ner de senaste två veckorna på ord förrens nu, som vanligt sent.
 
Man kan lugnt säga att det hänt en hel del sen mitt förra inlägg.
dels har jag varit hos en neurolog, fick köra tvärs över landskapet efter att ha åberopat vårdgaranting.
Neurologen här i stan gav mig fem månaders väntetid.
 
Blev inte alls förvånad egentligen men jag blev förbannad...
neurologen här har inte gjort något annat än att förhala och misstro mig, antar att dem är mer intresserade av att rädda sina egna skin än att jag ska få ett drägligt liv.
Efter klagomål blev jag hur som helst skickad till den här andra neurologen, där fick jag tid inom en vecka och helt plötsligt satt jag i bilen men nerverna på helspänn.
 
lite antiklimax blev det dock när det inte verkade som om han hade någon aning om varför jag var där. 
Jag hade hoppats på att få information gällande tumörerna men han riktade helt in sig på symtomen från huvudet och speciellt dem blackouter och attacker jag ibland får. Han ville hur som helst göra ett EEG och kolla hur signalerna i Hjärnan går fram. Fick hem en kallelse med tid i början på februari så nu går det undan i alla fall!
I kallelsen står det att jag ska "försöka att sova lite mindre" natten innan undersökningen, det gav mig ett gott skratt jag menar vad innebär det för mig? Inte sova alls? Jag har ju inte sovit en hel natts sömn på evigheter!
 
Förutom besöket hos neurologen har jag varit på neurokirurgen. Fick en tid där trots att dem varit motsträviga hela vägen. Under telefontiden vände läkaren och insisterade på att jag skulle ha en tid hos dem. Sagt och gjort fick en kallelse  hem i brevlådan 20 minuter innan jag skulle vara där.... Ringde dem och fick en ny tid en vecka senare.
 
Var jättenervös och kände mig illa till mods, kändes som om det skulle bli ett "du har ingenting att oroa dig över"-besök. till min ångestfyllda förvåning blev det tvärt om.
 
kirurgen visade mig bilder på tumörerna och förklarade att dem inte går att ta bort utan att kapa hela nerven på grund av hur och var dem sitter men att om dem fortsätter växa har dem ganska stor plats att växa på.
sen lyssnade han lite på mina andra problem och bestämde sig då för att skicka två remisser, en till smärtenheten och en till mr-undersökning.
 
dem ska röntga hela ryggen, skuldrorna och huvudet med Kontrast för att antingen bekräfta eller förhoppningsvis utesluta fler tumörer.
 
Han nämnde också att dem eventuellt kan lägga en elektrod, som en inopererad TENS i ryggen för att bedöva dem beröra nerverna. Om jag förstod det rätt är det smärtenheten som bestämmer om det är aktuellt sen.
 
Nu väntar jag bara på att arbetsterapeuten ska höra av sig så att jag förhoppningsvis kan få ett bolltäcke så jag får sova lite på nätterna.
 
kram på er alla där ute!
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela