Kompromisser och plastgranar
jag har aldrig tyckt om plastgranar. Jag tycker om livet som finns i en riktig gran. Hur det doftar av skog och hur grenarna skälver. just därför har plastgranar aldrig varit ett alternativ för mig, förrens i år.
När jag var liten, innan pappa flyttade, var granjakten vår grej. Det skulle vara en symetrisk och tät gran i Disney stuk. ni vet en sån gran som Musse pigg hugger i skogen som det senare visar sig vara hemvist till piff och puff.
Just en sån gran är väldigt svårt att hitta och dem som finns är oftast gigantiska. Men vi letade och tog det bästa som fanns att tillgå. Något åt köpte pappa extra granris, borrade hål på de kala ytorna i stammen och stack in granriset där. Väldigt roliga och lite bisarra minnen så här i efterhand. Disneys julskiva var alltid igång när granen kläddes också.
Så det där med den perfekta, symmetriska, RIKTIGA granen har hängt med hela livet så vad hände egentligen? Hur kommer det sig att där står en perfekt symmetrisk, lagom stor julgran av plast i mitt vardagsrum?
- jo jag blev lite för sjuk för att orka med en riktig.
en riktig gran kommer med barr, i mängder, barr som min hund med all säkerhet både skulle dra runt i lägenheten, sticka sig på och sist men inte minst stoppa i sig. Jag skulle alltså behöva dammsuga varje dag. Redan där är det kört, det är inte ens jag som dammsugar hemma hos mig själv längre....
sen ska granen ha vatten också vilket betyder att jag skulle behöva krypa under granen varje dag med vattenkannan. I år kommer min perfekta gran från mormor och morfars vind och den blev faktiskt riktigt fin om jag får säga det själv.
merparten av dekorationerna är resultatet av alla timmar av mitt hemmasittande som går till handarbete. Nytt för i år är att jag skrotat allt glitter och bytt det mot hemmagjorda girlanger av virkad spets, pärlor och röda rosetter.
jag har också alltid haft en sån där riktigt gammal ljusslinga med glödlampor som ser ut som ljus där hela "ljuset" är av glas. En av glödlamporna gick förra året och då dör hela ljusslingan tyvärr. Att hitta reservglödlampor är ganska svårt så i år består belysningen av en led-slinga. Ljuset var väldigt skarpt men jag löste problemet med små ulltussar i olika färger. tur att jag är en pysselhöna så att jag har lite smått och gott hemma när jag plötsligt behöver det...
I övrigt har inte mycket hänt. Jag går över till träningsgruppen hos sjukgymnasten i morgon och ska trappa upp träningen en aning med ett extra pass i veckan, det vill säga tre pass/vecka.
Så här tre veckor senare har neurokirurgen fortfarande inte ringt upp och jag lär väl få vänta tre månader på tid hos neurologen.
å andra sidan kommer min bror och hans respektive hem om bara några dagar då det blir nog en väldigt bra jul trots allt.
kram på er!
